Vad är Tae Kwon Do?

Tae Kwon Do är en koreansk kampsport vars rötter går närmare 2000 år tillbaka i tiden. Namnet kommer från de koreanska orden ”tae” som betyder fot, ben eller att stå på, ”kwon” som betyder knuten hand eller att slåss och slutligen ”do” som betyder vägen eller skolningen.

Tae Kwon Do är idag en av de största kampsporterna med ungefär 50 miljoner utövare världen över och sedan millennieskiftet även en OS-gren. Skillnaden mellan Tae Kwon Do och många andra kampsporter har kommit att bli de för Tae Kwon Don utmärkande många och höga sparkarna. Traditionell Tae Kwon Do innehåller lika mycket slag och blockeringar som sparkar, men i modern kamp-Tae Kwon Do används framförallt fötterna; slag mot huvudet är faktiskt förbjudet.

Förutom att tävla i kamp (kyorugi) kan man även tävla i mönster (poomsae) där de tävlande utför en serie slag, blockeringar och sparkar i luften enligt ett förutbestämt schema. När man tränar Tae Kwon Do tränar man hela kroppen; styrkan, smidigheten och koordinationen förbättras. Det är en kampsport som alla kan träna, oavsett hur gammal och stel eller ung och klumpig man känner sig!

Gradering

Som nybörjare har man vitt bälte, sedan får man genom varje lyckad gradering ett bälte i en högre färg. Ordningen är: vitt, gult, grönt, grönt med blått streck, blått, blått med rött streck, rött, rött med ett svart streck, rött med två svarta streck, rött med tre svarta streck, svart. Det finns sju svarta bälten med streck av olika färg och antal.

En gradering går till så att utövaren får visa upp vad hon eller han kan genom att göra ett antal sparkar, slag och blockeringar i luften, svara på frågor om vad saker heter på koreanska och visa upp att hon eller han kan den poomsae som hör till bältet hon eller han ska ta. För vissa bälten kan olika typer av sparring ingå och för andra till exempel frågor om regler i tävling.

Historia

Man kan söka rötterna till Tae Kwon Do tillbaka till det feodala Korea för 2000 år sedan, men som alla kampsporter har den utvecklats och vuxit – och gör så än idag. Från början var det överklassens soldater som utbildades i obeväpnad stridskonst, stilen kallades då Subak eller Taekkyon. Konsten att försvara sig utan vapen spreds naturligtvis till dem som behövde det mest, den underklass som var förbjuden att inneha vapen, och taekkyon blev en del av den koreanska identiteten.

Det som vi idag kallar Tae Kwon Do kom till efter att den japanska invasionen av Korea upphörde 1945. Efter 36 år av ockupation då all koreansk kultur varit förbjuden svallade de nationalistiska känslorna i landet och den första kampkonstskolan öppnades i Seoul samma år. Under de följande tio åren kom flera andra skolor att öppnas, alla med sina olika namn på kampkonsten, olika regelverk och olika system. 1955 samlades överhuvudena för samtliga skolor och de beslöt att enas om en form av kampkonst som skulle vara allenarådande.

Denna fick namnet tae soo do men efter bara två år ändrades namnet till Tae Kwon Do, dels på grund av att det bra beskrev vad kampkonsten handlade om, dels för att det hade en klang som liknade det historiska namnet taekkyon. 1973 hölls det första VM i Tae Kwon Do, det dröjde ända till 1987 innan VM för damer kom igång. 1976 hölls det första EM och 1989 det första SM.

Internationell och svensk organisation

Det finns två stora internationella Tae Kwon Do-förbund: World Tae Kwon Do federation (WTF) som grundades 1973 i samband med att det första VM i Tae Kwon Do hölls, och International Tae Kwon Do federation (ITF) Av de två är WTF det största och det enda som är erkänt av den internationella olympiska kommitén.

Det som skiljer de två förbunden åt är framförallt att de har litet olika regler för tävling, främst när det gäller vilka skydd utövarna bär under matchen. Det som gör det hela litet mer komplicerat är Kukkiwon. Kukkiwon är namnet på:

1. Den typ av Tae Kwon Do som WTF erkänner.
2. Den organisation som sysslar med de formella delarna av Tae Kwon Do, t.ex. vilka krav som finns för att ta ett högre bälte eller exakt hur en poomsae ska utföras.
3. Namnet på den byggnad där Kukkiwon (organisationen) och WTF har sina högkvarter.

WTF är den organisation som bestämmer vilka regler som gäller i Tae Kwon Do-tävlingar, vilken utrustning som är tillåten, de utbildar domare och arrangerar internationella mästerskap. I WTF är de nationella Tae Kwon Do-förbunden medlemmar; de enskilda klubbarna är sedan medlemmar i de nationella tae-kwon do-förbunden.

Det nuvarande svenska Tae Kwon Do-förbundet (STF) bildades 1996 och är medlem av Sveriges Riksidrottsförbund. STF har under sig de fyra regionsförbunden: sydsvenska, östsvenska, västsvenska och norrländska Tae Kwon Do-förbunden. Regionsförbundens uppgifter är att övervaka verksamheten i klubbarna, att hjälpa till med administrationen samt att vara länken mellan klubbarna och STF.

Tävling

Inom Tae Kwon Do finns det två olika tävlingsformer: kamp, som på koreanska heter kyorugi och mönster, på koreanska poomsae. Det finns tävlingar för både barn och vuxna men reglerna skiljer sig åt en smula mellan olika åldrar och bältesfärger:

Kyorugi

Här delas deltagarna in beroende på ålder, kön, vikt och bältesfärg. Åldersklasserna är minior (till och med det år man fyller tretton), junior (14-18) och senior. Tävlande som har gult, grönt eller blått bälte kallas för nybörjare och tävlar i en klass, tävlande med rött eller svart bälte kallas avancerade och tävlar för sig. Vilka viktklasserna är skiljer sig mellan damer och herrar samt mellan juniorer och seniorer. Det skiljer mellan fyra och sex kilo mellan varje viktklass så det blir ganska många klasser.

Man tävlar på en matta som är 12 gånger 12 meter och försöker ta flest poäng genom att sätta kontrollerade sparkar på de tillåtna träffytorna som är mage, sida och ibland huvud. Det är inte tillåtet att sparka nedanför skyddsvästen. De tävlande bär en vadderad väst, en mjuk hjälm, benskydd, armskydd, armbågsskydd och suspensoar. Miniorer har även tandskydd.

För miniorerna är det inte tillåtet att sparka mot huvudet, oavsett vilket bälte de har. För juniorer och seniorer gäller att nybörjare inte får sparka så hårt mot huvudet att motståndaren blir så påverkad att han eller hon inte kan fortsätta matchen. Inträffar detta diskvalificeras den som sparkade. För att inte motivera till hårda sparkar mot huvudet får nybörjare poäng för lösa träffar mot hjälmen och de får bara ett poäng när de träffar. För avancerade bland både juniorer och seniorer ger träff mot huvudet två poäng och träffen får inte heller vara för lös. Om motståndaren inte kan fortsätta matchen på grund av en hård träff vinner den som träffade.

Systemet med olika regler har ifrågasatts men ett system som inte uppmuntrar nybörjare att sparka varandra i huvudet känns nog rätt för de flesta. Att tävla i Tae Kwon Do handlar inte om att skada varandra, det handlar om att som i vilken annan sport som helst ta poäng.

Poomsae

För nästan varje bälte i Tae Kwon Do finns det en poomsae man ska lära in för att få det bältet. Varje poomsae representerar ett av de heliga koreanska tecknen och varje poomsae står också för ett sinnestillstånd. En poomsae är en inövad serie av sparkar, slag och blockeringar som görs i luften mot tänkta motståndare åt alla håll.

I poomsae finns det både individuella tävlingar och lagtävlingar och man tävlar i olika klasser beroende på bältesfärg. Ibland kan man välja mellan olika poomsaer och ibland är det bara en som gäller. Vinnaren utses av en jury som bedömer vem av de tävlande som avvikit minst från idealet.